Login
+Follow
Login

Bruksleden – Västmanland

By Blodad Tand 2016.09.08 in Blodad Tand

Dagen efter att vi kom hem från Jämtlandsvandringen gav vi oss ut för att vandra Bruksleden i Västmanland. Vi utgick från Västerås (etapp 1) och skulle sedan ta oss till Ramnäs. Vi räknade med tre dagars vandring och två övernattningar, första natten i Skålbystugan och andra natten i vindskydd vid Toftskön. Vi hade bra väder och bitvis var det väldigt varmt. Till skillnad från den tidigare Jämtlandsvandringen så var vi nu tvungna att bära med oss vatten och mat för turen.

Den första etappen var längst och då vi hade tyngst väskor. Väl framme vid Skålbystugan så fick vi ransonera vatten tills det att vi kom fram till Toftsjön. Vi kom att tänka på alla människor som saknar vatten och som sällan eller aldrig får uppleva att ha sin törst helt släkt … Vi har det bra och jag tar varken mat eller vatten för givet, även om det är lätt hänt eftersom det bara är att slå på kranen. Många dör av vätskebrist och förorenat vatten, många spolar bort 40-50 liter vatten per toabesök bara för att de är rädda att det ska höras ett *plums* när de bajsar. Samma mängd vatten går åt när kranen inte stängs av under tandborstning.

Hur som helst! Det var väldigt blandad terräng på de etapper vi gick: kalhyggen, lummiga trollskogar, somriga grusvägar, myrar, sly, kraftledningsgator och åsar. Tyvärr så var det oerhört mycket fästingar på etappen. Även om leden är väldigt bra uppmärkt så var det många partier som hade väldigt högt gräs och var mindre upptrampade än vad vi trodde att de skulle vara. Det kräver ju att leden används, men jag förstår om folk väljer att skippa etapp 1. Vi lämnade Skålbystugan på förmiddagen och fram tills dess så plockade vi runt 80-100 fästingar, krypandes och fastbitna, på hunden och på oss själva. Jag föreslår att skippa Västerås > Skålbystugan och istället utgå från Skultuna för att slippa vada genom fästinggräs.

Hela sträckan Västerås > Ramnäs var bitvis svårvandrad eftersom det var stenigt och högt gräs på många delar av den. Det var skönt att komma ut på mer upptrampade partier där de kändes att man avlade kilometer bakom sig till skillnad att snava försiktigt fram för att inte vricka fötterna bland sten och rötter.

Dock så är det betydligt mer tillgängligt och miljövänligt att vandra på närliggande leder än att åka flera mil för att vandra i fjällen. Jag kan inte jämföra fjällen med t ex Bruksleden, båda har sin charm, sina fördelar och sina nackdelar. Men som sagt, närliggande leder är bra om man bara vill ta sig ut, oavsett en dag eller en vecka.

God tur!

Jämtlandstriangeln – fjällpremiär

By Blodad Tand 2016.01.22 in Blodad Tand

Förra sommaren gjorde jag min fjällvandringsdebut i Jämtlandsfjällen. Jag gick tillsammans med min partner och vår hund. Vi började vandringen från Storulvån, vidare mot Sylarna där vi sov två nätter innan vi gick vidare till Blåhammaren där vi sov en natt innan vi begav oss vidare mot Storulvån igen. Jag tycker alla sträckor var lättvandrade även om det fortfarande var mycket snö och vatten på vissa ställen. Vi hade gjort det lätt och bekvämt för oss genom att bo på fjällstationerna och dra fördel av de matsäckar som STF erbjuder. Det innebar att vi slapp släpa på tält och mat, vilket i sin tur betydde lättare väskor. I och med att vi bodde väldigt bekvämt och åt gott så fick jag en väldigt positiv upplevelse av fjällen. Med dessa bekvämligheter var det lättare för oss att hålla humöret uppe och bara fokusera på att gå utan att behöva bekymra oss över regn, tält, blöta sovsäckar eller stormkök.

Vi vandrade som sagt med hund och jag blev glatt överraskad av att alla tre fjällstationer var så bra hundförberedda. Storulvån och Blåhammaren hade ett särskilt rum på fjällstationen med burar där man kunde lämna hunden medan man t ex badade bastu eller käkade. Sylarna hade burar på rummet och i det allmänna utrymmet i Annexet (där alla hund-rum var). Det fanns även vattenskålar, filtar och handdukar på samtliga ställen. Det kändes väldigt fint att de tänkt på sådana detaljer för hundarna och deras mussar (blandning av matte/husse).

Mina förslag till en rolig vandring:
• Ta hand om fötterna. Tejpa i förebyggande syfte. Det är mycket bekvämare/roligare utan blåsor och skoskav.
• Se till att höfterna bär upp väskan, inte axlarna.
• Vid gassande sol: använd solskydd och/eller täckande kläder. Vi såg så många sönderbrända människor som vandrat en dag under juni-sol utan skydd. Smärtsamt och farligt.
• Ät ordentligt. Vi hade råd att kosta på oss matsäckar från STF, det vill säga vi plockade smörgåsar, ägg och så vidare från frukosten för att äta under den kommande dagens vandring. Det underlättade för oss och vi pausade varje till varannan timme och käkade något. Men oavsett, se till att ha färdkost, kroppen behöver energi och det blir roligare om man är pigg! Tycker jag i alla fall :)
• Är det premiär och du är osäker på om du gillar det här med vandring, gör det så bekvämt som möjligt för dig så att du får en skön upplevelse. Det kanske inte alltid är så lätt att göra beroende på hur privilegierad man är. Jag sparade undan pengar under våren för att kunna lyxa till det med rum och mat på plats. Nu vet jag lite mer vad en längre vandring kan innebära och jag tar kanske tältet nästa gång. Jag tycker det är viktigt att man gör saker på det sätt man vill göra dem.
• Kommunicera. Oavsett om ni går flera stycken eller bara parvis. Jag är t ex ganska seg att komma igång på morgonen och första timmens vandring är jag oftast inte så social, medan min partner brukar ha svårt att hålla orken och modet uppe vid sista timmen av vandring. Genom att säga: ”jag känner mig grinig, jag vill inte vara det, jag gör mitt yttersta för att det inte ska gå ut över er, jag jobbar med att få bukt på egot som vill skapa drama”, så har man löst mycket. Att inte ta saker personligt: När min partner börjar slå i tårna i stenar och muttra så vet jag att hen bara behöver påminnas om att vi behöver fika upp oss lite.

Det kändes så fantastiskt fint att komma ”hem” efter varje etapp. Stämningen på fjällstationerna var lika avslappnad och inbjudande som personalen. Vi satt i soffan, åt lösgodis, tittade på människor och spelade UNO. Hade jag varit Fritchofsson och min vandring av Jämtlandstriangeln ett bag-in-box vin, så hade den fått fyra solar!

Vandra på!

Energi

By Blodad Tand 2015.10.06 in Blodad Tand

Jag tror att växter, djur, människor, jorden och rymden är ihopkopplad av energier. Det där osynliga ”flummet” som gör att allt sitter ihop och förenar oss. Sedan är inte alla lika observanta på det, men de flesta har någon gång känt en känsla, och tänkt tanken ”det är något som inte stämmer …” trotts att allt verkar vara som det brukar. Jag personligen är väldigt observant på sådana saker och får snabbt en känsla av; t ex ett rum med människor utan att ha pratat med någon, good vibrations, bad vibrations eller neutrala vibrations :) Jag brukar fascineras av att observera min hund och hur hon reagerar väldigt kraftigt på vissa hundar och människor utan att de till ytan inte ser ut på något obehagligt sätt. Vad är det för energier hon plockar upp som undgår mig?

Sedan tror jag att vi människor distanserats från det ”magiska” i oss själva. Den där magiska kopplingen till naturen, den sanna ”ur-känslan” har suddats ut av logiskt tänkande och sannolikheter.

Åteljakt

Jag vill skriva om det här eftersom jag observerar det lite extra när jag är ute och jagar. Jag uppmärksammade kopplingen kring energi på min premiärjakt. Jag kom på att jag satt där på helspänn på passet, och då frågade jag mig själv: ”Vilken energi skickar jag ut?” Varenda älg i hela skogen kunde nog känna att det var något som var fel vid den där stenen där jag satt. En nervös och osäker energi som strålade som plutonium ut från mig. Jag slappnade av och försökte finna ro och naturlig harmoni. Det gick rätt bra och efter ett tag kom det en älg lunkande. Samma sak hände när jag satt och vakade på vildsvin. En gris kom och nosade, jag siktade och fick puls, min energi blev hetsig. Grisen stannade upp från sitt bökande, titta åt mitt håll och drog iväg. Den kom dock tillbaka, jag höll mig lugn och grisen stannade.

Tack för att du läste!

Allt väl.

Blodad Tand?

Grafisk kommunikatör som strävar efter ett mer aktivt liv nära naturen. Jag har en idé om framtiden som jag trivs väldigt bra med, resan känns spännande och den kommer delvis att dokumenteras här.

‘Blodad Tand’ fokuserar på saker som har med fysisk aktivitet och naturliv att göra, i det kommer även sinnet att ingå. Den röda tråden är att jag skriver om de saker som jag är nybörjare på. Tanken är att det förhoppningsvis kan hjälpa och inspirera andra.

“Att få blodad tand är ett uttryck som används när någon provar på något och sedan tycker om det så mycket att man vill fortsätta med det. Man får blodad tand.”

”In
In English
Auf Deutsch
In Französisch
日本語で
In Italiano
Türk
En español
Στην ελληνική
PÃ¥ Svenska
+Follow

Login